Prins Eugen som formgivare
Läs om prins Eugen som
konstsamlare
Se
en del av prins Eugens
verk
Porträtt av prins Eugen. Oscar Björck,
1895.
Tillhör Nationalmuseum
Prins Eugen
föddes den 1 augusti 1865 som fjärde och yngste son till
hertigparet av Östergötland, sedermera kung Oscar II och drottning Sophia.
Eugen visade tidigt konstnärliga anlag och han fick under uppväxten
undervisning i teckning och måleri av olika konstnärer.
1885-86 bedrev Eugen studier
vid Uppsala universitet och var samtidigt elev hos målaren Wilhelm von
Gegerfelt. Det var nu som han fattade beslutet att bli konstnär. Föräldrarna
- särskilt fadern - ställde sig till en början tveksamma; måleriet som
förströelse var en sak, som huvudsysselsättning för en arvprins en helt
annan. Slutligen gav föräldrarna sitt samtycke och mellan 1887 och 1889
vistades Eugen i Paris för högre konstnärliga studier.
1889 blev prinsen invald som förste hedersledamot i Konstakademien i
Stockholm och kom året därpå att representera Akademien i Statens inköpsnämnd
för konst.
Dessa utnämningar kom att utgöra startpunkten för ett livslångt konstpolitiskt
engagemang.
Även om prins Eugen hade fått utbilda sig till konstnär var han tvungen
att som kunglig person utföra sin del av representationsplikterna såväl
i Sverige som i Norge - han var ju också norsk prins fram till 1905
då unionen mellan Sverige och Norge upplöstes
Under
1890-talet
var det främst på sommar-halvåret som Eugen på allvar kunde ägna sig
åt sitt måleri. Det var under detta decennium som han fick sitt konstnärliga
genombrott och som hans lyriskt romantiska måleri kom att spela en roll
för utvecklingen av det svenska landskapsmåleriet.
Sommaren 1891 då han bodde på egendomen Balingsta nära Huddinge målades
Våren, under vistelsen
på godset Fjällskäfte nära Katrineholm 1892 målades Skogen,
samt Det gamla slottet
och En sista solglimt
året därpå då han hyrt in sig på Sundbyholms kungsgård inte långt från
Eskilstuna
Samma år besökte han för första gången Tyresö söder om Stockholm och
mellan 1894 och 1909 blev villan Lilla
Tyresö på Tyresö slotts ägor hans sommarbostad. Han inspirerades
av den omväxlande naturen och här fördjupades och utvecklades hans landskapsmåleri.
Målningar som Molnet,
Glimmande fönster,
Sommarnatt, Det
stilla vattnet, Det
klarnar efter regn och Nattmoln
är alla tillkomna på Tyresö.
Vid sekelskiftet 1900
förvärvade Eugen rätten till egendomen Waldemarsudde på Djurgården i
Stockholm. Sina tidiga intryck härifrån skildrade han i kol och akvarell,
i målningar som Trädgårdseken
och Gamla Waldemarsudde.
Senare var det vattnet med sina ångbåtar och de tvärsöver liggande fabrikerna
och ångkvarnen som fångade hans intresse. På
utgående och Rökar, Oljefabriken
vittnar om hans finstämda stämningsmåleri från denna period.
Efter att ha tillbringat mer än 15 somrar på Tyresö, närde Eugen en
längtan efter nya vyer och i det öppna östgötska slättlandskapet såg
han en möjlighet till konstnärlig förnyelse. Så fastnade Eugen för trakten
att han 1915-16 lät uppföra en sommarbostad i Örberga, Örgården. Här
fann prinsen nya motiv i slättens vidder och himlens spel över Vättern
vilket så småningom resulterade i målningarna Det
regnar på Omberg och Jagande
skyar.
Från 1910-talet och framåt
vittnar Eugens måleri om att han sökte sig delvis nya uttryckssätt:
I verk som Motiv från
Dala, Västergötland, den tidiga örbergamålningen Skylar,
Örberga och djurgårdsmotivet Solfläck
använde han sig av en djärvare och friskare kolorit. Senare speglar
valet av gouachen som medium i exempelvis Stenbrott
nära Arles denna strävan att förnya sig och pröva nya uttrycksmedel.
Som många sekelskifteskonstnärer var prins Eugen även verksam som formgivare.
Hans mest kända alster är den porslinskruka som bär hans namn, men han
formgav även bland annat silverföremål som exempelvis Rönnbärsskålen.
Under årens lopp anordnades många utställningar med Eugens konst. Den
mest omfattande var den retrospektiva utställningen på Liljevalchs 1925
- som visades även i Oslo och Helsingfors - där prinsen själv deltog
mycket aktivt i förberedelserna. Eugen medverkade även till att få till
stånd utställningar med andra konstnärers verk; tillsammans med Hanna
och Georg Pauli anordnade han till exempel den första stora utställningen
med Ernst Josephsons konst 1893.
Som ett led i sitt konstpolitiska engagemang såg han även monumentalmåleriet.
Genom sina 12 monumentalverk, företrädelsevis på offentliga platser,
såg Eugen en möjlighet att bidra till att göra konsten mer tillgänglig.
Hans verk finns i skolor, på sjukhus och i kyrkor och hans mest omfattande
offentliga uppdrag var den över 40 meter långa Staden
vid vattnet i Prinsens Galleri i Stockholms stadshus, som tog närmare
6 år att färdigställa.
Prins Eugen var inte bara engagerad i konstlivet, utan också i många
föreningar och organisationer, de flesta dock inom kultursfären. Således
var han ordförande för Föreningen för Svensk hemslöjd i närmare 50 år
och aktiv inom Folkbildningsförbundet under 35 år.
På 1930-talet
tillbringade Eugen ofta somrarna på Österlen i Skåne, vistelser som
gav upphov till en rik konstnärlig produktion, däribland Hamnen
i Kivik och Dyner, Skåne.
Under andra världskriget tog Eugen avstånd från våldspolitikens metoder
och engagerade sig mot nazismen och kommunismen. Den i dova toner hållna
I nödhamn, målad strax
efter krigsutbrottet i september 1939, kan ses som ett uttryck för det
rådande stämningsläget. Snötyngd
buske, en bland flera små inspirerade målningar från Waldemarsudde
krigsvintern 1942, vittnar om den obrutna målarglädjen hos den då 77-årige
konstnären.
Den 17 augusti 1947 avled prins Eugen
på Waldemarsudde. Genom sitt testamente skänkte han sitt hem och sina
samlingar till svenska staten och redan sommaren 1948 kunde Prins Eugens
Waldemarsudde slå upp sina portar för besökare.