7 maj - 30 augusti 1998

Rörstrands porslinsfabrik och den genom åren omfattande produktionen av inte minst konstporslin är alltför välkänd för att behöva en närmare presentation. 1600-talsslottet finns kvar än idag, strax norr om St Eriksplan i Stockholm, där man i några flyglar omkring 1730 började en fajanstillverkning i liten skala och som några decennier senare nådde stora konstnärliga framgångar. Rörstrand dominerade den svenska fajanstillverkningen under 1700-talet och var under hela 1800-talet och sekelskiftet Sveriges största keramiska industri. Särskilt från I860-talet med den nya fabriksledningen Holdo Stråhle och Robert Almström växte fabriken med nya verkstäder och ugnar och fabriksområdet utvidgades kraftigt. Vid sekelskiftet leddes företaget av Robert Almström. Han hade succesivt tagit ett allt större ansvar för fabriken från I870-talet och låg bakom den tekniska expansionen fabriken genomgått och det var han som satsade på en rad unga och nya konstnärer inför den stora Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 och Världsutställningen i Paris 1900, de som skulle bli sådana framgångar för Rörstrand.

Utställningen byggde på den samling Robert Schreiber, bosatt i New York, under flera år byggt upp av konstobjekt från Rörstrand från den här tiden. Robert Schreibers samling är i flera avseenden unik och ger en fantastisk överblick av Rörstrands konstnärliga produktion under Art Nouveau-perioden. Han hade specialiserat sig på en av Rörstrands specialiteter, de vackert formgivna och skulpterade vaserna i fältspatporslin med milda underglasyrmålningar. Den nordiska naturen och det nordiska ljuset återkommer i många av dessa utsökta konstföremål, i växtmotiven och i färgskalan. Det var framför allt dessa artisters insatser - Alf Wallander, Algot Ericsson, Anna Boberg, Nils Lundström, Karl Lindström, Waldemar Lindström, Mela Anderberg, Astrid Ewerlöf - som presenterades i den här utställningen och även skildras i utställningskatalogen, i vilken fil.dr. Bengt Nyström berättar om Rörstrands porslinsfabrik vid sekelskiftet, dess produktion och dess konstnärer.

Från 1896 blev Alf Wallander konstnärlig ledare vid Rörstrand. Denne var utbildad till målare och hade 1889 återvänt från Paris till Stockholm, där han fortsatte sin konstnärskarriär. Han deltog i utställningar tillsammans med Bruno Liljefors, prins Eugen och Oscar Björck. Wallander inspirerades av författaren Ellen Keys nya filosofi "Skönhet för alla" och Erik Folckers rapport om den engelska Arts & Crafts-rörelsen. Dessa influenser förde honom in på dekorationskonsten, och han experimenterade med formgivning av möbler, textilier och särskilt keramik. Wallander hörde till prins Eugens krets av vänner och vi finner honom tillsammans med konstnärsvännen Gunnar G:son Wennerberg (verksam vid Gustafsberg) samt prins Eugen i ett av de dörröverstycken Georg Pauli målade i Salongen på Waldemarsudde.

l The Studio, den kända engelska tidskriften om dekorativ konst, lovordades Rörstrands insatser på Stockholmsutställningen 1897: "...vars grundläggande särdrag är en intensiv observation av naturens poesi, förenad med en mycket skicklig hantering av materialet. Olika sorters blommor, som tistel, vallmo, krysantemum och iris, liksom tallkvistar och rönn, är de motiv Alf Wallander principiellt använder för att dekorera sina vaser skålar och lampor. Särskilt charmerande är denne konstnärs förmåga att få materialet att ge en illusion av vatten i rörelse."

I samband med utställningen utkom en katalog "Jugendporslin från Rörstrand - en amerikansk privatsamling" författad av Bengt Nyström och Robert Schreiber. Katalogen är utgiven av Prins Eugens Waldemarsudde och tryckt i Borås 1998.