Henrik Sørensen (1882-1962) Varietéartist, 1910
Fotograf: Per Myrehed

29 juni - 31 augusti

Det var prins Eugens testamentariska vilja att hans hem med konstsamlingarna inkluderade skulle öppnas för allmänheten i museal form. Endast tio månader efter prinsens bortgång kunde Prins Eugens Waldemarsudde den 29 juni år 1948 slå upp sina portar som ett offentligt museum. Det har gått sextio år sedan dess och museets framgångsrika verksamhet firas med en återblick: i galleriet rekonstrueras den hängning som blev prins Eugens sista egna på Waldemarsudde. I utställningen ingår verk av prinsen själv: Molnet, Det gamla slottet, Där skogen glesnar och En sista solglimt kan nämnas som exempel, men också ett rikt urval ur Eugens samling av andra konstnärer. Galleribyggnaden i sig utgör en del av utställningen, byggd och anpassad som den är för prinsens konstsamling.

Prinsens konstsamlande inriktades i första hand på svensk samtidskonst och han följde under hela sitt liv den svenska konstens utveckling nära. Galleriets utställning fortsätter i slottets mellanvåning, den del av prinsens hem som i störst utsträckning förändrades i och med museets öppnande. I mellanvåningen visas tidig svensk modernism som representeras av exempelvis Leander Engström, Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén tillsammans med verk av Färg och Forms medlemmar som Eric Hallström, Hilding Linnqvist och Axel Nilsson. I den här delen av utställningen ingår även konst som inkommit i museisamlingarna som gåvor eller inköp efter prinsens död. En för museet betydelsefull donation är Sven och Ingas Levys av år 2006, då exempelvis ett större antal verk av Halmstadgruppens medlemmar tillföll Waldemarsudde. Ur detta perspektiv blir denna del av utställningen också en betraktelse över den museala verksamhetens sextioåriga historia.