PARKEN I
brev till Erik Werenskiold skriver prinsen 1901: "Huset jag bor i
ligger på den klippa jag målat med utsikt över Stockholm, ungefär
på samma avstånd som du har Kristiania. Strax bakom finns en gammal
fruktträdgård och där står en väldig ek med sin gamla
bänk runt stammen, där jag tänker mig att Bellman har suttit och
sjungit när solen gick upp och kyrktornen i staden började glimma."
Av denna ek återstår endast en trädruin
vid entrén till galleriet. Egendomen
Waldemarsudde omfattar 70.000 kvadratmeter, på tre sidor omgiven av vatten,
med en rik och omväxlande vegetation, klippor, sandmarker ängar och
lövträd. Eugen var inte så förtjust i barrträd och ormbunkar
därför tog han bort dem. Han ville behålla områdets
parkkaraktär och rabatterna är koncentrerade kring stora husets framsida
och framför galleribyggnaden. Mot sjösidan lät prinsen göra
två stora terrasser, en övre och en nedre. Han planterade också
en del nya träd, en rad popplar vid strandkanten och kastanjer uppe på
terrassen. Brevet till Werenskiold fortsätter : "-
- - blommor har jag i massor utanför mitt ateljéhus. Näst
efter konsten tror jag blomster är min största glädje."
I prinsens bibliotek finner man en del trädgårdslitteratur, bl
a från England och skisser över hur terrasserna skulle se ut . I ett
brev finns noggranna anvisningar om vilka blommor som ska planteras, vilka färger
och kombinationer. Eugen tyckte bäst om de blå, vita, gula och rosa
och blommor som betraktades som "gammaldags" för den tiden.
I några brev avsända från Turnbridge Wells i södra England
(1901) skickar prinsen fröpåsar och noggranna instruktioner för
sådd och plantering. T ex föreslår han blandade tagetes, en blomma
som vid den tiden betraktades som gammaldags och kallades "sammetsblom". |