Prins Eugens Waldemarsudde, Samlingen

Se prins Eugens verk


Per Ekström (1844-1935) Översvämning. Motiv från Île St. Ouen.	Anders Zorn (1860-1920) Från Algers hamn.	Oscar Björck (1860-1929) Porträtt av Verner von Heidenstam.

Prins Eugen donerade i sitt testamente Waldemarsudde inklusive samlingarna till svenska staten. Vid prinsens död 1947 bestod konstsamling av omkring 2500 inventarieförda verk av 444 konstnärer och var därmed en av de största privata samlingarna i Sverige. Samlingen präglas av Eugens personliga smak och av det faktum att han samlade konst för konstens egen skull, inte primärt för att stödja andra konstnärer. Samlingen, som främst består av svensk konst, innefattar bland annat måleri - som utgör dess huvuddel - skulptur, handteckning, grafik och medaljkonst. Eugen var verksam som samlare under 60 år, de första inköpen gjordes 1887 (bland annat två landskap av Per Ekström) och det sista 1947 (Carl Eldhs skulptur Den unge Linné).
Under sin studietid i Paris kom han i kontakt med några av de tongivande konstnärerna i sin generation. Med tiden kom han att stå nära denna grupp som 1886 bildat Konstnärsförbundet. Flera av dessa konstnärer som exempelvis skulptören Per Hasselberg och målarna Anders Zorn och Richard Bergh kom att bli väl representerade i prinsens konstsamling, medan en konstnär som Carl Larsson endast är representerad med ett fåtal verk. Ernst Josephson är också rikt representerad med inte färre än 11 oljemålningar samt ett stort antal teckningar. Andra konstnärer ur denna generation som ingår i samlingen är Nils Kreuger, Eugène Jansson och Bruno Liljefors. Den konstnär i prinsens egen generation som representeras med flest verk i samlingen är Karl Nordström; det femtiotal verk som Waldemarsudde äger av hans hand vittnar om den betydelse som Eugen tillmätte honom.

I sitt samlande inriktade sig Eugen framför allt på sin egen samtids konst och det var ofta nya verk han köpte, utförda samma år eller högst ett par år innan förvärvet gjordes. Det var heller inte bara etablerade konstnärer som kom i fråga för inköp utan också mer oprövade konstnärskap. Eugen köpte ofta verk direkt av konstnärerna men även på konstutställningar och genom konsthandlare. I samlingen finns naturligtvis även verk av konstnärer som idag är mer eller mindre bortglömd av exempelvis Herman Norrman ägde prinsen 25 verk.

En konstnär från 1800-talets andra hälft som däremot ses som betydande idag är Carl Fredrik Hill, av vilken prins Eugen köpte två verk.

Under slutet av 1800-talet och fram till att Eugens hem på Waldemarsudde stod färdigt 1905 utökades prinsens samling i ganska långsam takt för att under 1910-talet och särskilt efter år 1913, när Galleriet på Waldemarsudde byggts, växa betydligt snabbare.

Av Ivan Aguéli, en av det moderna

svenska måleriets förgrundsfigurer, äger Waldemarsudde 16 oljemålningar
Efter Aguélis död i Barcelona 1917 resulterade prinsens ingripande i att den svenske konsuln omhändertog kvarlåtenskapen samt sände hem verken till Sverige. När nya ideal gjorde sig gällande inom konsten på 1910-talet betraktade prins Eugen även dessa med öppna ögon. Vid sidan av de egna generationskamraternas konst utgörs en väsentlig del av samlingen av verk av de tidiga svenska modernisterna som Isaac Grünewald, Leander Engström och Gösta Adrian-Nilsson.

Även efterföljande konstnärsgenerationer omfattades av prins Eugens intresse. Den så kallade Nya sakligheten under 1920-talet företräds av konstnärer som Otte Sköld och Arvid Fougstedt.

Prinsen tilltalades även av det fria expressiva färgspråket hos målare som Eric Hallström och Sven X:et Erixson på 1930-talet.Kvinnliga onstnärskap är i minoritet i prinsens samling, något som är betecknande för många konstsamlingar från den här tiden.

De utgör mindre än 10 % procent av samlingen; Hanna Pauli, Julia Beck, Anna Boberg och Vera Nilsson är några av de kvinnliga konstnärer som är representerade i samlingen.
Den dominerande motivkategorin i prins Eugens konstsamling är landskap och den dominerande tekniken olja. Men även ett flertal stilleben och porträtt förekommer. Dessa sistnämnda avbildar ofta en nära och kär vän och / eller konstnärskollega till prins Eugen. En porträttmålare som är väl representerad i samlingen är Oscar Björck, en av sin tids mest anlitade porträttörer.

De nordiska ländernas konst finns också representerad i samlingen. Av såväl norrmännen Edvard Munch och Henrik Sörensen som dansken Viggo Johansen köpte prins Eugen verk.

Från de utomnordiska länderna märks bland andra förvärven av Pablo Picasso, André Derain och Robert Delaunay. En fransk konstnär som är väl representerad är André Lhote, vars kubism påverkade Eugen i arbetet med fresken i Stockholms stadshus.

Till konstsamlingen hör också de skulpturer som finns placerade i Waldemarsuddes park. Bland de svenska skulptörerna vars verk finns att beskåda kan nämnas Carl Milles, Carl Eldh, Teodor Lundberg och Bror Hjorth. Fransmannen Antoine Bourdelles Herakles pryder terrassen på

nordsidan av slottsbyggnaden och hans landsman Auguste Rodins Tänkaren slottsterrassen, där även en bronskopia av den antika Nike från Samothrake är placerad.

Efter prins Eugens död 1947 har endast ett fåtal verk tillförts samlingen. Den accession som har varit har skett dels genom gåvor som exempelvis det verk av August Strindberg som skänktes till museet 1979, dels genom inköp för att komplettera redan representerade konstnärskap , som då målningar av Peder Severin Krøyer och Mina Carlson-Bredberg införlivades i samlingen på 1970-talet.